Idag var det ridning på schemat. Valde ungefär på 9onde plats å kvar fanns: Santos, Zap Off, Rascal och Hummel. Jag valde Santos.Tänkte att det kanske skulle vara kul å rida honom igen eftersom jag inte har gjort det på ett tag. Och visst, det var det. Men det gick inte superbra.. Skänkelvikningarna gick bra, likaså flytta bakdelen mot väggen på rakt spår. Annars trampade han på bra, men det var inte någon direkt eftergift i nacken. Just nu har jag ridit totalt 3 gånger sedan terminen började och 2 av dom gångerna inklusive idag, har känts bajs. Asså verkligen bajs. Den gången där det faktiskt gick bra, var på Fransia. Då var det riktigt kul att rida. Missförstå mig rätt. Jag tycker alltid att det är kul att rida, men jag HATAR när det går dåligt. För jag vet att det ALLTID är ryttarens fel, och jag hatar att veta det. Jag vill alltid att det ska gå bra! Men jag vet ju själv att det inte alltid kan gå bra, för man är ju ingen jävla jan brink heller.. Men åh gud vad jag önskar att jag var det. Ibland känns det bara som om jag vill alldeles för mycket för mitt eget bästa, jag vill klara allt på en gång, jag vill vara bäst, och kunna allt. Men självklart har man ju lite självinsikt och förstår själv att det aldrig kommer att funka.. och det suger verkligen. jag blir på riktigt ledsen när ja inser det, det svider verkligen. Jag önskar bara att det fanns ett jävla piller som man kunde ta och sen var man helt plötsligt grym, men det finns inga genvägar. Och ändå tur är väl det, nu säger jag emot mig själv lite.. men för när man väl kommer dit man vill komma så kommer det kännas så grymt jävla fantastiskt och veta att "Hit har jag tagit mig helt själv, helt ärligt, inget fusk, inget krångel, bara rent jävla blod svett och tårar.." fy skam den som ger sig! Kanske är det som Sofia sa idag, att man tappar känslan när man inte har ridit på ett tag och att det tar ett tag för den att komma tillbaka...
Därför kändes det helt som ödet när Amanda skickade den översta videon till mig idag.. Den talar för sig själv.
Igår red jag Fransia istället för maja. O jises va roligt det va! Kändes att man inte har ridit lektion på ett tag, för efterråt var jag helt svettig och slut, men det var det värt. Den där hästen är så himlans härlig! Det som ja skulle tänkt mer på var att va snabbare att lätta efter på innertygeln! Det känns bra att den vanliga vardagen har kommit igång igen, med tanke på att ridningen har börjat och man kommer in i rutiner. Missta mig inte nu o tro att ja tkr att det är kul att skolan har börjat, för så är det verkligen inte! usch. Det allra bästa med att sommaren är över är sålart att stockholmscupen drar igång snart! Sjukt taggad! Eller typ skräckblandad förtjusning, för på samma gång e ja lite nervös. Jag, Emma och Emmy ska nog ta en privatlektion snart för att få koll på grejorna. Jag o Caddy har en del att jobba på, men fy skam den som ger sig!
Idag har jag varit nere en sväng på velam, både hjälp Patrik och Janne att fixa i ponnyhagen och hälsat på hästarna och pussat extra mycket på Nusse ♥. Det var roligt, för jag fick köra en sväng i lastarn! inte så långt, men det var himlans roligt!
Trezor var först fram o hälsa!
Äntligen fått gosa lite med Nusse, allför länge sen!
Idag har jag varit trött som en gris. Imorse var jag såååå sjukt otaggad på att springa på kvällen, men det gjorde jag iallafall. Jag och Amanda är sanna hurtbullar, för det bokstavligt talat ösde ner, men vi sprang ändå! yaay på oss. Anledningen till att jag har varit så trött är helt enkelt för att jag sover för lite hehe. Skärpning. Men enligt mig så duger min ursäkt, jag är inge bra på att gå och lägga mej. Under dagen har jag varit i stallet från 9-5 "working nine to five lalallalaaalaaaa" Eller jobbat kanske jag inte ska kalla det, jag har volontärat hela veckan. Hjälp till med att tömma, skura väggar och att smörja träns. Som tack för hjälpen har jag fått rida! yeeey, ridit på Dakota två dagar i rad, och väldans vilken fin häst det är! När han går först är tillochmed gräset läskigt till en början, och när han går några hästar bak så är han hur kaxig som helst, haha gangster. Gabbi och Annie har galopperat båda dagarna upp för mörbybacken och hästarna har varit kanonduktiga!!
Idag åkte Orleans, emn det kändes ändå inte som om det var hejdå för alltid, varför vet jag inte, jag bara känner det på mig, kanske borde börja baka lyckokakor eller bli spåtant. God natt folket!
Imorgon eller rättare sagt idag, blir Orleans hemhämtad av sin riktige ägare. Det är lite sorgligt.. Och det kommer kännas jättekonstigt att inte ha honom på velam. Det blir att gå tillbaka till det vanliga och rida 1 gång i veckan. Jag vill bara säga tack så hemskt mycket till Lynn som har låtit mej rida på hennes häst, du är toppen. Jag har verkligen lärt mig jättemycket och framför allt har jag haft det helt otroligt roligt med den hästen! Så himla go att ha o göra med och han är verkligen supersnäll, hoppas verkligen att han hamnar någonstans där han kommer ha det toppen nu.. ♥
Bildtext: I dont believe that you have to die to get to heaven. Wanna know why? Cos im aldready in it..♥
Igår red jag sista gången någonsin på honom. Red ut barbacka, tänkte mysa till det lite sista gången, trotsade ösregn och red ut ändå. Tro det eller ej, så var det faktiskt rätt mysigt, även fast både hästen och jag var totalt snorblöta när vi kom hem. Jag var ute i ungefär en timme och lunkade runt i skogen. Galopp och skritt har aldrig varit något problem barbacka, men jag kunde tillochmed trava utan att han blev alldeles spänd, vilket han alltid har blivit tidigare.